Like this:

Det är ungefär vad vi har sysslat med de senaste veckorna… Har spenderat den mesta tiden på Musamaria Wabwino Orphanage Centre och nu börjar vi se resultat av vårt arbete. Det känns skönt att se att vårt arbete kommer att vara till nytta för barnen nu och i framtiden. Nu finns det en grönsaksträdgård, det finns fungerande toalett och vattensystem!

För mig och för vår projektgrupp är det väldigt skönt att vi nu kan se att vi har åstadkommit någonting. Som jag nämnde innan har alla haft olika åsikter om vad vi skulle göra och hur det skulle göras. Vi är med i detta utbyte av olika anledningar och det påverkar förstås arbetet med projektet. Att veta var någonstans man ska börja är ett annan svårighet som vi var tvugna att hitta en lösning på. När problemet i sig är så stort som det är i Zambia, var ska man då börja? Det har verkligen inte varit lätt, problemet känns ibland oöverkomligt men det känns bra att ha tagit ner det lite grann på jorden. Det viktiga är att ha gjort någonting, inte att vi har åstadkommit allt, det kan ju ingen göra även om man verkligen önskar att alla problem går att lösa med en gång!

Att vi valde att jobba med föräldralösa barn kommer mycket ur att de är det synliga beviset på HIV/AIDS här i Zambia. Det går inte att undvika att se alla hem för föräldralösa som finns här, alldeles alldeles för många. Dessa barn är som man säger Zambias framtid och vi ville verkligen försöka göra deras tillvaro lite drägligare. För några åtminstone och jag tror att vi har uppnått den önskan. Det finns absolut mycket problem här i Zambia, det går inte att förneka men det jag verkligen gillar med landet är känslan av att gör man någonting så betyder det så fantastiskt mycket. Vi kanske inte har uträttat storverk men vi har i alla fall börjat någonstans!